Förutom att rubriken är titeln på en bok jag snubblade över, ger den liksom underrubriken "Vägen till en hållbar hälsa" en fingervisning till någonting som är bra för en själv, och kanske till och med för andra. Men det är ju för min egen skull jag skriver bloggen, så jag håller mig till det förstnämnda.

Ett gammalt favoritexempel är när en pendlarvän talat om att hon, efter en hälsokontroll kanske borde dra ner på sin vardagskonsumtion, för att få ett ökat välbefinnande, och kanske därigenom också en lägre kroppsvikt att behöva släpa runt på igenom sitt liv. Det var vännen själv som drog till med att hon kanske skulle dra ner på pizzorna hon och sambon brukade mumsa på, på vardagskvällarna... Aha, sa jag, med förmodligen något annorlunda referensramar än vännen - du menar att du och P delar på en djupfryst pizza någon gång i veckan...? Nej vi äter varsin, blev svaret, och fortsatte vännen, vi köper ifrån pizzerian runt hörnet, de har gratis utkörning om man beställer 2.... OK, svarade en något häpnare undertecknad, hur ofta äter ni pizza då?  Jag skyndade mig att tillägga att det var vännen själv som tagit upp samtalsämnet, och att det egentligen inte fanns någon anledning att lura någon annan än sig själv.... Vännen blev tyst en stund och tänkte efter.... Svaret kom efter en stund.... en 3-4 blir det nog.... Det var egentligen först då jag fick veta de olika detaljerna jag redan nämnt ovan, om storlek och antal. Nu var det min tur att vara tyst en stund, av häpnad, ffa för att uttalandet i så hög grade vida översteg mina egna referensramar.

Lugn o fin, det var vännen själv som tog upp ämnet, så det var bara att försöka stötta min vän och försöka pusha till att ta beslutet att förbättra kostvanorna...

Berättade detta för en annan god vän för inte så länge sedan och tillade att vännen åtminstone därefter börjat äta Risifrutti på hemvägen efter jobbet. Det var en mycket synbar förändring för mig, och förmodligen för vännen också, eftersom hon innan dess brukat äta en chokladkaka på samma hemväg...

Nu var det den andre gode vännens tur att bli häpen... Menar du det, men jag minns bara Risifruttin... Nja, tyckte jag, hur många gånger har du själv inte krängt en chokladkaka på hemvägen, i synnerhet alla de gånger det funnits specialerbjudandet "Kaffe med chokloadkaka, för samma pris som kaffet" (då min vän tyckt kaffet varit extra gott, med detta tilltugg!). Nu var det min andre väns tur att vara tyst....! Tilläggas bör att jag aldrig sett honom med en Risifrutti i handen, varken före eller efter jobbet...

I en annan blogg läser jag att en annan vän har börjat cykla istället för att ta bussen, och det verkar ju också vara ett bra ställningstagande, att cykla blir till utmärkt vardags-och gratismotion i vardagen, på en sträcka man ändå ska färdas. Tid för eftertanke vågar jag också påstå, i högre utsträckning än ombord på en svettig buss.

När det gäller vardagscykling har jag två favoritcyklister i vardagslivet. Den ene en god vän, som tycker att han behöver motion, i synnerhet på våren, och cyklar till jobbet istället för att köra bil. Eftersom hans arbetsplats tillhör de lite mer välbeställda i samhället, eller åtminstone att ta hand om det välbeställda livets samhällsmedborgare, undrar en del av hans kolleger om det verkligen inte går buss (det är den gula regionbussen han åker med under merparten av året), och om han verkligen måste cykla så långt.....? Han själv påpekar att det ju är för konditionens skull och ingenting annat... En annan omständighet i sammanhanget, är att man på hans jobb måste vara ganska snyggt klädd, kanske inte smoking, men åtminstone kavaj och snygg skjorta med slips är ett måste för herrar och någonting liknande för damer, om de inte bär kjol och snygg blus...

Min fråga till vännen: "Blir du inte svettig av att cykla 25 km enkel resa...?" Jo, men jag har ombyte med mig, eller lägger ett antal skjortor på jobbet på måndagsmorgonen, och så kör (cyklar) jag i långkalsonger och träningsbyxor ovanpå, och så kan jag duscha i vaktmästarens omklädningsrum i källaren...Fast just idag tyckte jag efter att ha trampat en stund, att det drog på ett lite annorlunda sätt, runt benen - så jag tittade ner och upptäckte att jag glömt både träningsbyxor och strumpor, dvs jag hade bara mina långkalsonger på mig. Men då hade jag redan kört 5 km och ville inte köra ända hem för att klä på mig mer... Och jag hade tur när jag kom till jobbet, det var bara två andra direktörer på väg in samtidigt, men de kände nog inte igen mig...

Den andre favoritcyklisten är min frisör, hon har hemskt mycket kortare än min "välbeställde" vän, men cyklar ändå snabbast av alla dem jag känner till . En mil på 25 minuter, på en MTB. Slå det om ni kan!!

Bilderna är i högsta grad egna, tyvärr inte katten, även om den var väldigt kelig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tack alla läsare, av min blogg på Bloggplatsen, för den här tiden!   Jag och mina katter återfinns numera på zockan.blogspot.com   /Anglinder, Zockan och Tindra   ...

  Hur menar du då?   Jo, jag kom ju hit den 10 mars i år, i uppfattningen att det var och är och förblev (!) ett studiebesök på Bloggagratis, eller Bloggplatsen.se. Se även http://zockan.bloggagratis.se/2010/03/10/2663641-krangligt-varre/...

  Veckans vardagsmotion har i huvudsak bestått av en välta-ner- och lyfta-upp-övning. Finns en pocketbok i min samling, som heter Vardagsmotion, vägen till hållbar hälsa, författare Johan Faskunger och Erik Hemmingsson. Boken, som verklige...

Varför stavar du så konstigt? Jag går INTE med stavar, jag gillar ju spinning.... Ja, men det var inte svar på frågan? Frogan? Jaha, verlot, jag stavar inte konst, den tittar man på. Att jag skulle stava fel är en villfarelse. Om man på fullt ...

En gång försökte jag få med en god vän på spinningen jag brukade gå på två gånger i veckan. Eftersom vännens dåvarande sambo tränade på samma träningsinstitut förutsatte jag att vänen åtminstone var lite familjär med vad de olika träningsformerna inn...